publicerad: 2015
tandläkare
tand|läk·are
substantiv
~n; pl. ~, best. pl. ‑läkarna tand 1 läkare
Singular | |
---|---|
en tandläkare | obestämd form |
en tandläkares | obestämd form genitiv |
tandläkaren | bestämd form |
tandläkarens | bestämd form genitiv |
Plural | |
tandläkare | obestämd form |
tandläkares | obestämd form genitiv |
tandläkarna | bestämd form |
tandläkarnas | bestämd form genitiv |