publicerad: 2015
tandställning
tand|ställ·ning
substantiv
~en ~ar 1 tändernas inbördes ställning i munnen2 anordning för reglering av tändernas ställning
Singular | |
---|---|
en tandställning | obestämd form |
en tandställnings | obestämd form genitiv |
tandställningen | bestämd form |
tandställningens | bestämd form genitiv |
Plural | |
tandställningar | obestämd form |
tandställningars | obestämd form genitiv |
tandställningarna | bestämd form |
tandställningarnas | bestämd form genitiv |