publicerad: 2015
tarm
tarm
substantiv
~en ~ar • ett slingrande organ i buken; långsmal naturföreteelse: de bor vid en tarm av sjön
Singular | |
---|---|
en tarm | obestämd form |
en tarms | obestämd form genitiv |
tarmen | bestämd form |
tarmens | bestämd form genitiv |
Plural | |
tarmar | obestämd form |
tarmars | obestämd form genitiv |
tarmarna | bestämd form |
tarmarnas | bestämd form genitiv |