publicerad: 2015
temperamentsutbrott
temp·era·ments|ut·brott
substantiv
~et; pl. ~ • till utbrott 2 temperament
Singular | |
---|---|
ett temperamentsutbrott | obestämd form |
ett temperamentsutbrotts | obestämd form genitiv |
temperamentsutbrottet | bestämd form |
temperamentsutbrottets | bestämd form genitiv |
Plural | |
temperamentsutbrott | obestämd form |
temperamentsutbrotts | obestämd form genitiv |
temperamentsutbrotten | bestämd form |
temperamentsutbrottens | bestämd form genitiv |