publicerad: 2015
tenta
1tenta
substantiv
~n tentor • ⟨vard.⟩ tentamen
Singular | |
---|---|
en tenta | obestämd form |
en tentas | obestämd form genitiv |
tentan | bestämd form |
tentans | bestämd form genitiv |
Plural | |
tentor | obestämd form |
tentors | obestämd form genitiv |
tentorna | bestämd form |
tentornas | bestämd form genitiv |
2tenta
verb
~de ~t • ⟨vard.⟩ tentera
Finita former | |
---|---|
tentar | presens aktiv |
tentas | presens passiv |
tentade | preteritum aktiv |
tentades | preteritum passiv |
tenta | imperativ aktiv |
Infinita former | |
att tenta | infinitiv aktiv |
att tentas | infinitiv passiv |
har/hade tentat | supinum aktiv |
har/hade tentats | supinum passiv |
Presens particip | |
tentande |
tenta upp
• ⟨vard.⟩ tentera uppInfinita former att tenta upp infinitiv aktiv Presens particip upptentande