publicerad: 2015
tidigarelägga
tid·ig·are|lägga
verb
‑lade, ‑lagt, ‑lagd n. ‑lagt, pres. ‑lägger • tidigarelägga mötet el. lägga mötet tidigare
| Finita former | |
|---|---|
| tidigarelägger | presens aktiv |
| tidigareläggs (tidigarelägges) | presens passiv |
| tidigarelade | preteritum aktiv |
| tidigarelades | preteritum passiv |
| tidigarelägg | imperativ aktiv |
| Infinita former | |
| att tidigarelägga | infinitiv aktiv |
| att tidigareläggas | infinitiv passiv |
| har/hade tidigarelagt | supinum aktiv |
| har/hade tidigarelagts | supinum passiv |
| Presens particip | |
| tidigareläggande | |
| Perfekt particip | |
| en tidigarelagd + substantiv | |
| ett tidigarelagt + substantiv | |
| den/det/de tidigarelagda + substantiv | |


