publicerad: 2015
tillerkänna
till|er·känna
verb
‑erkände, ‑erkänt, ‑erkänd n. ‑erkänt, pres. ‑erkänner • han tillerkändes segern
Finita former | |
---|---|
tillerkänner | presens aktiv |
tillerkänns (tillerkännes) | presens passiv |
tillerkände | preteritum aktiv |
tillerkändes | preteritum passiv |
tillerkänn | imperativ aktiv |
Infinita former | |
att tillerkänna | infinitiv aktiv |
att tillerkännas | infinitiv passiv |
har/hade tillerkänt | supinum aktiv |
har/hade tillerkänts | supinum passiv |
Presens particip | |
tillerkännande | |
Perfekt particip | |
en tillerkänd + substantiv | |
ett tillerkänt + substantiv | |
den/det/de tillerkända + substantiv |