publicerad: 2015
tillgodogöra
till·godo|göra
verb
‑gjorde, ‑gjort, ‑gjord n. ‑gjort, pres. ‑gör • tills. med sig:
Finita former | |
---|---|
tillgodogör | presens aktiv |
tillgodogörs (tillgodogöres) | presens passiv |
tillgodogjorde | preteritum aktiv |
tillgodogjordes | preteritum passiv |
tillgodogör | imperativ aktiv |
Infinita former | |
att tillgodogöra | infinitiv aktiv |
att tillgodogöras | infinitiv passiv |
har/hade tillgodogjort | supinum aktiv |
har/hade tillgodogjorts | supinum passiv |
Presens particip | |
tillgodogörande | |
Perfekt particip | |
en tillgodogjord + substantiv | |
ett tillgodogjort + substantiv | |
den/det/de tillgodogjorda + substantiv |
tillgodogöra sig
• dra nytta av: tillgodogöra sig undervisningenOrdform(er) tillgodogöra sig