publicerad: 2015
tilltvinga
till|tvinga
verb
~de ~t • tills. med sig:
Finita former | |
---|---|
tilltvingar | presens aktiv |
tilltvingas | presens passiv |
tilltvingade | preteritum aktiv |
tilltvingades | preteritum passiv |
tilltvinga | imperativ aktiv |
Infinita former | |
att tilltvinga | infinitiv aktiv |
att tilltvingas | infinitiv passiv |
har/hade tilltvingat | supinum aktiv |
har/hade tilltvingats | supinum passiv |
Presens particip | |
tilltvingande | |
Perfekt particip | |
en tilltvingad + substantiv | |
ett tilltvingat + substantiv | |
den/det/de tilltvingade + substantiv |
tilltvinga sig
• tilltvinga sig el. tvinga sig till el. tvinga till sig ngtOrdform(er) tilltvinga sig