publicerad: 2015
toftvägare
toft|väg·are
substantiv
~n; pl. ~, best. pl. ‑vägarna • ribba som en toft vilar på
Singular | |
---|---|
en toftvägare | obestämd form |
en toftvägares | obestämd form genitiv |
toftvägaren | bestämd form |
toftvägarens | bestämd form genitiv |
Plural | |
toftvägare | obestämd form |
toftvägares | obestämd form genitiv |
toftvägarna | bestämd form |
toftvägarnas | bestämd form genitiv |