publicerad: 2015
tonfall
ton|fall
substantiv
~et; pl. ~ • sätt att tala: han hade ett irriterat tonfall i rösten
Singular | |
---|---|
ett tonfall | obestämd form |
ett tonfalls | obestämd form genitiv |
tonfallet | bestämd form |
tonfallets | bestämd form genitiv |
Plural | |
tonfall | obestämd form |
tonfalls | obestämd form genitiv |
tonfallen | bestämd form |
tonfallens | bestämd form genitiv |