publicerad: 2015
toppbelastning
topp|be·last·ning
substantiv
~en ~ar 1topp 1 belastning 1
Singular | |
---|---|
en toppbelastning | obestämd form |
en toppbelastnings | obestämd form genitiv |
toppbelastningen | bestämd form |
toppbelastningens | bestämd form genitiv |
Plural | |
toppbelastningar | obestämd form |
toppbelastningars | obestämd form genitiv |
toppbelastningarna | bestämd form |
toppbelastningarnas | bestämd form genitiv |