publicerad: 2015
träben
trä|ben
substantiv
~et; pl. ~ • till ben 2 1trä
Singular | |
---|---|
ett träben | obestämd form |
ett träbens | obestämd form genitiv |
träbenet | bestämd form |
träbenets | bestämd form genitiv |
Plural | |
träben | obestämd form |
träbens | obestämd form genitiv |
träbenen | bestämd form |
träbenens | bestämd form genitiv |