publicerad: 2015
trafikbrott
traf·ik|brott
substantiv
~et; pl. ~ trafik brott 1
Singular | |
---|---|
ett trafikbrott | obestämd form |
ett trafikbrotts | obestämd form genitiv |
trafikbrottet | bestämd form |
trafikbrottets | bestämd form genitiv |
Plural | |
trafikbrott | obestämd form |
trafikbrotts | obestämd form genitiv |
trafikbrotten | bestämd form |
trafikbrottens | bestämd form genitiv |