publicerad: 2015
trappa
1trappa
substantiv
~n trappor • äv. bildl.: en trappa upp; ålderstrappa – Nästan alla sammansättn. med trapp- hör till 1trappa.
Singular | |
---|---|
en trappa | obestämd form |
en trappas | obestämd form genitiv |
trappan | bestämd form |
trappans | bestämd form genitiv |
Plural | |
trappor | obestämd form |
trappors | obestämd form genitiv |
trapporna | bestämd form |
trappornas | bestämd form genitiv |
2trappa
verb
~de ~t • tills. med av, ner, upp:
Finita former | |
---|---|
trappar | presens aktiv |
trappas | presens passiv |
trappade | preteritum aktiv |
trappades | preteritum passiv |
trappa | imperativ aktiv |
Infinita former | |
att trappa | infinitiv aktiv |
att trappas | infinitiv passiv |
har/hade trappat | supinum aktiv |
har/hade trappats | supinum passiv |
Presens particip | |
trappande |
trappa av
• stegvis minska: trappa av el. avtrappa den militära insatsen
trappa ner
• stegvis minska: trappa ner el. (sällan) nedtrappa bidragen
trappa upp
• stegvis öka: trappa upp el. upptrappa en konflikt