publicerad: 2015
treenighet
tre|en·ig·het
substantiv
~en ~er treenig
Singular | |
---|---|
en treenighet | obestämd form |
en treenighets | obestämd form genitiv |
treenigheten | bestämd form |
treenighetens | bestämd form genitiv |
Plural | |
treenigheter | obestämd form |
treenigheters | obestämd form genitiv |
treenigheterna | bestämd form |
treenigheternas | bestämd form genitiv |