publicerad: 2015
trendputte
trend|putte
substantiv
~n ‑puttar • ⟨vard.⟩ trendig person
Singular | |
---|---|
en trendputte | obestämd form |
en trendputtes | obestämd form genitiv |
trendputten | bestämd form |
trendputtens | bestämd form genitiv |
Plural | |
trendputtar | obestämd form |
trendputtars | obestämd form genitiv |
trendputtarna | bestämd form |
trendputtarnas | bestämd form genitiv |