publicerad: 2015
trerading
tre|rad·ing
substantiv
~en ~ar • strof med tre versrader
| Singular | |
|---|---|
| en trerading | obestämd form |
| en treradings | obestämd form genitiv |
| treradingen | bestämd form |
| treradingens | bestämd form genitiv |
| Plural | |
| treradingar | obestämd form |
| treradingars | obestämd form genitiv |
| treradingarna | bestämd form |
| treradingarnas | bestämd form genitiv |


