SAOL
Svenska Akademiens ordlista
publicerad: 2015  
tribun
trib·­un [‑u´n] substantiv ~en ~er upp­höjd plats, estrad, talarplatsen ämbets­man i antikens Rom
Singular
en tribunobestämd form
en tribunsobestämd form genitiv
tribunenbestämd form
tribunensbestämd form genitiv
Plural
tribunerobestämd form
tribunersobestämd form genitiv
tribunernabestämd form
tribunernasbestämd form genitiv