publicerad: 2015
trimmare
trimm·are
substantiv
~n; pl. ~, best. pl. trimmarna trimma 1
Singular | |
---|---|
en trimmare | obestämd form |
en trimmares | obestämd form genitiv |
trimmaren | bestämd form |
trimmarens | bestämd form genitiv |
Plural | |
trimmare | obestämd form |
trimmares | obestämd form genitiv |
trimmarna | bestämd form |
trimmarnas | bestämd form genitiv |