publicerad: 2015
tripp
1tripp
substantiv
~en; pl. ~ar el. ~er 1 liten resa; utflykt2 ⟨vard.⟩ narkotikarus
Singular | |
---|---|
en tripp | obestämd form |
en tripps | obestämd form genitiv |
trippen | bestämd form |
trippens | bestämd form genitiv |
Plural | |
trippar (tripper) | obestämd form |
trippars (trippers) | obestämd form genitiv |
tripparna (tripperna) | bestämd form |
tripparnas (trippernas) | bestämd form genitiv |
2tripp
substantiv
~et; pl. ~ • det att trippa
Singular | |
---|---|
ett tripp | obestämd form |
ett tripps | obestämd form genitiv |
trippet | bestämd form |
trippets | bestämd form genitiv |
Plural | |
tripp | obestämd form |
tripps | obestämd form genitiv |
trippen | bestämd form |
trippens | bestämd form genitiv |
3tripp
interjektion
• tripp trapp trull för att ange tre företeelser med avtagande storlek
Ordform(er) | |
---|---|
tripp | interjektion |