publicerad: 2015
triumfator
triumf·at·or
[‑a`t‑]
substantiv
~n ~er [‑o´r‑] • segerherre
Singular | |
---|---|
en triumfator | obestämd form |
en triumfators | obestämd form genitiv |
triumfatorn | bestämd form |
triumfatorns | bestämd form genitiv |
Plural | |
triumfatorer | obestämd form |
triumfatorers | obestämd form genitiv |
triumfatorerna | bestämd form |
triumfatorernas | bestämd form genitiv |