publicerad: 2015
trumfning
trumf·ning
substantiv
~en ~ar trumfa
Singular | |
---|---|
en trumfning | obestämd form |
en trumfnings | obestämd form genitiv |
trumfningen | bestämd form |
trumfningens | bestämd form genitiv |
Plural | |
trumfningar | obestämd form |
trumfningars | obestämd form genitiv |
trumfningarna | bestämd form |
trumfningarnas | bestämd form genitiv |