publicerad: 2015
tungmetall
tung|met·all
substantiv
~en ~er • metall med hög densitet särsk. med tanke på dess skadeverkningar i naturen
Singular | |
---|---|
en tungmetall | obestämd form |
en tungmetalls | obestämd form genitiv |
tungmetallen | bestämd form |
tungmetallens | bestämd form genitiv |
Plural | |
tungmetaller | obestämd form |
tungmetallers | obestämd form genitiv |
tungmetallerna | bestämd form |
tungmetallernas | bestämd form genitiv |