publicerad: 2015
underbefäl
under|be·fäl
substantiv
~et; pl. ~ • förr om korpral, furir, överfurir och rustmästare; till befäl 2
Singular | |
---|---|
ett underbefäl | obestämd form |
ett underbefäls | obestämd form genitiv |
underbefälet | bestämd form |
underbefälets | bestämd form genitiv |
Plural | |
underbefäl | obestämd form |
underbefäls | obestämd form genitiv |
underbefälen | bestämd form |
underbefälens | bestämd form genitiv |