publicerad: 2015
underförstå
under|för·stå
verb
‑förstod, ‑förstått, ‑förstådd n. ‑förstått, pres. ‑förstår • mena utan att klart säga
| Finita former | |
|---|---|
| underförstår | presens aktiv |
| underförstås | presens passiv |
| underförstod | preteritum aktiv |
| underförstods | preteritum passiv |
| underförstå | imperativ aktiv |
| Infinita former | |
| att underförstå | infinitiv aktiv |
| att underförstås | infinitiv passiv |
| har/hade underförstått | supinum aktiv |
| har/hade underförståtts | supinum passiv |
| Presens particip | |
| underförstående | |
| Perfekt particip | |
| en underförstådd + substantiv | |
| ett underförstått + substantiv | |
| den/det/de underförstådda + substantiv | |


