publicerad: 2015
underofficer
under|of·fic·er
substantiv
~en; som pl. anv. ~are, best. pl. ~arna • bl.a. i armén i äldre tid: förvaltare, fanjunkare/styckjunkare el. sergeant
Singular | |
---|---|
en underofficer | obestämd form |
en underofficers | obestämd form genitiv |
underofficeren | bestämd form |
underofficerens | bestämd form genitiv |
Plural | |
underofficerare | obestämd form |
underofficerares | obestämd form genitiv |
underofficerarna | bestämd form |
underofficerarnas | bestämd form genitiv |