publicerad: 2015
uppkäftig
upp|käft·ig
adjektiv
~t ~a • som säger emot, näsvis, fräck
| Positiv | |
|---|---|
| en uppkäftig + substantiv | |
| ett uppkäftigt + substantiv | |
| den/det/de uppkäftiga + substantiv | |
| den uppkäftige + maskulint substantiv | |
| Komparativ | |
| en/ett/den/det/de uppkäftigare + substantiv | |
| Superlativ | |
| är uppkäftigast | |
| den/det/de uppkäftigaste + substantiv |


