publicerad: 2015
urberg
ur|berg
substantiv
~et; pl. ~ • berggrund från jordens urtid
Singular | |
---|---|
ett urberg | obestämd form |
ett urbergs | obestämd form genitiv |
urberget | bestämd form |
urbergets | bestämd form genitiv |
Plural | |
urberg | obestämd form |
urbergs | obestämd form genitiv |
urbergen | bestämd form |
urbergens | bestämd form genitiv |