publicerad: 2015
utböling
ut|böl·ing
substantiv
~en ~ar • ⟨nedsätt.⟩ person från annan ort
Singular | |
---|---|
en utböling | obestämd form |
en utbölings | obestämd form genitiv |
utbölingen | bestämd form |
utbölingens | bestämd form genitiv |
Plural | |
utbölingar | obestämd form |
utbölingars | obestämd form genitiv |
utbölingarna | bestämd form |
utbölingarnas | bestämd form genitiv |