SAOL
Svenska Akademiens ordlista
publicerad: 2015  
utbuktning
ut|­bukt·­ning substantiv ~en ~ar bukta
Singular
en utbuktningobestämd form
en utbuktningsobestämd form genitiv
utbuktningenbestämd form
utbuktningensbestämd form genitiv
Plural
utbuktningarobestämd form
utbuktningarsobestämd form genitiv
utbuktningarnabestämd form
utbuktningarnasbestämd form genitiv