publicerad: 2015
uteliggare
ute|ligg·are
substantiv
~n; pl. ~, best. pl. ‑liggarna • hemlös person
Singular | |
---|---|
en uteliggare | obestämd form |
en uteliggares | obestämd form genitiv |
uteliggaren | bestämd form |
uteliggarens | bestämd form genitiv |
Plural | |
uteliggare | obestämd form |
uteliggares | obestämd form genitiv |
uteliggarna | bestämd form |
uteliggarnas | bestämd form genitiv |