publicerad: 2015
falla
falla
verb
föll, fallit, fallen fallet fallna, pres. faller • ramla; lida nederlag; dödas i strid; det faller av sig självt det är självklart; falla i glömska glömmas
Finita former | |
---|---|
faller | presens aktiv |
föll | preteritum aktiv |
fall | imperativ aktiv |
Infinita former | |
att falla | infinitiv aktiv |
har/hade fallit | supinum aktiv |
Presens particip | |
fallande | |
Perfekt particip | |
en fallen + substantiv | |
ett fallet + substantiv | |
den/det/de fallna + substantiv | |
den fallne + maskulint substantiv |
falla av
1 få sämre fysisk kondition2 styra segelbåt åt läsidanInfinita former att falla av infinitiv aktiv Presens particip avfallande Perfekt particip en avfallen + substantiv ett avfallet + substantiv den/det/de avfallna + substantiv den avfallne + maskulint substantiv
falla bort
• ngt bortfaller el. faller bortInfinita former att falla bort infinitiv aktiv Presens particip bortfallande Perfekt particip en bortfallen + substantiv ett bortfallet + substantiv den/det/de bortfallna + substantiv den bortfallne + maskulint substantiv
falla ifrån
• äv. döInfinita former att falla ifrån infinitiv aktiv Presens particip ifrånfallande Perfekt particip en ifrånfallen + substantiv ett ifrånfallet + substantiv den/det/de ifrånfallna + substantiv den ifrånfallne + maskulint substantiv
falla igenom
• misslyckasInfinita former att falla igenom infinitiv aktiv Presens particip igenomfallande Perfekt particip en igenomfallen + substantiv ett igenomfallet + substantiv den/det/de igenomfallna + substantiv den igenomfallne + maskulint substantiv
falla in
1 vara förlagd till, inträffa: julafton faller in el. infaller på en söndag i år2 inflika: "Det är klart", föll hon in el. inföll hon3 komma i ngns tankar: det föll honom aldrig in, att ...4 tränga in militärt: fienden föll in el. inföll i landets västra delarInfinita former att falla in infinitiv aktiv Presens particip infallande Perfekt particip en infallen + substantiv ett infallet + substantiv den/det/de infallna + substantiv den infallne + maskulint substantiv
falla på
• inträffa: när skymningen faller påInfinita former att falla på infinitiv aktiv Presens particip påfallande Perfekt particip en påfallen + substantiv ett påfallet + substantiv den/det/de påfallna + substantiv den påfallne + maskulint substantiv
falla sig
• slumpa sig; te sigOrdform(er) falla sig
falla undan
• ge efterInfinita former att falla undan infinitiv aktiv Presens particip undanfallande Perfekt particip en undanfallen + substantiv ett undanfallet + substantiv den/det/de undanfallna + substantiv den undanfallne + maskulint substantiv
falla ut
• äv. resultera: lotten föll ut el. utföll med vinstInfinita former att falla ut infinitiv aktiv Presens particip utfallande Perfekt particip en utfallen + substantiv ett utfallet + substantiv den/det/de utfallna + substantiv den utfallne + maskulint substantiv