publicerad: 2015
utkant
ut|kant
substantiv
~en ~er • område nära yttre gräns: i utkanten av staden
Singular | |
---|---|
en utkant | obestämd form |
en utkants | obestämd form genitiv |
utkanten | bestämd form |
utkantens | bestämd form genitiv |
Plural | |
utkanter | obestämd form |
utkanters | obestämd form genitiv |
utkanterna | bestämd form |
utkanternas | bestämd form genitiv |