publicerad: 2015
utkragning
ut|krag·ning
substantiv
~en ~ar • konstruktion där en byggnadsdel skjuter ut från en vägg
Singular | |
---|---|
en utkragning | obestämd form |
en utkragnings | obestämd form genitiv |
utkragningen | bestämd form |
utkragningens | bestämd form genitiv |
Plural | |
utkragningar | obestämd form |
utkragningars | obestämd form genitiv |
utkragningarna | bestämd form |
utkragningarnas | bestämd form genitiv |