publicerad: 2015
utrotning
ut|rot·ning
substantiv
~en ~ar utrota
Singular | |
---|---|
en utrotning | obestämd form |
en utrotnings | obestämd form genitiv |
utrotningen | bestämd form |
utrotningens | bestämd form genitiv |
Plural | |
utrotningar | obestämd form |
utrotningars | obestämd form genitiv |
utrotningarna | bestämd form |
utrotningarnas | bestämd form genitiv |