publicerad: 2015
utsöndring
ut|söndr·ing
substantiv
~en ~ar utsöndra
Singular | |
---|---|
en utsöndring | obestämd form |
en utsöndrings | obestämd form genitiv |
utsöndringen | bestämd form |
utsöndringens | bestämd form genitiv |
Plural | |
utsöndringar | obestämd form |
utsöndringars | obestämd form genitiv |
utsöndringarna | bestämd form |
utsöndringarnas | bestämd form genitiv |