publicerad: 2015
utskällning
ut|skäll·ning
substantiv
~en ~ar • ⟨vard.⟩ till skälla ut
Singular | |
---|---|
en utskällning | obestämd form |
en utskällnings | obestämd form genitiv |
utskällningen | bestämd form |
utskällningens | bestämd form genitiv |
Plural | |
utskällningar | obestämd form |
utskällningars | obestämd form genitiv |
utskällningarna | bestämd form |
utskällningarnas | bestämd form genitiv |