publicerad: 2015
utskyld
ut|skyld
substantiv
~en ~er • mest i pl.; ⟨åld.⟩ pålaga, skatt
Singular | |
---|---|
en utskyld | obestämd form |
en utskylds | obestämd form genitiv |
utskylden | bestämd form |
utskyldens | bestämd form genitiv |
Plural | |
utskylder | obestämd form |
utskylders | obestämd form genitiv |
utskylderna | bestämd form |
utskyldernas | bestämd form genitiv |