publicerad: 2015
vägkors
väg|kors
substantiv
~et; pl. ~ väg 1 1kors
Singular | |
---|---|
ett vägkors | obestämd form |
ett vägkors | obestämd form genitiv |
vägkorset | bestämd form |
vägkorsets | bestämd form genitiv |
Plural | |
vägkors | obestämd form |
vägkors | obestämd form genitiv |
vägkorsen | bestämd form |
vägkorsens | bestämd form genitiv |