publicerad: 2015
vägskäl
väg|skäl
substantiv
~et; pl. ~ • ställe där en väg delar sig; äv. bildl.: stå vid ett vägskäl i livet
Singular | |
---|---|
ett vägskäl | obestämd form |
ett vägskäls | obestämd form genitiv |
vägskälet | bestämd form |
vägskälets | bestämd form genitiv |
Plural | |
vägskäl | obestämd form |
vägskäls | obestämd form genitiv |
vägskälen | bestämd form |
vägskälens | bestämd form genitiv |