publicerad: 2015
välgörare
väl|gör·are
substantiv
~n; pl. ~, best. pl. ‑görarna 1väl 1 2göra
Singular | |
---|---|
en välgörare | obestämd form |
en välgörares | obestämd form genitiv |
välgöraren | bestämd form |
välgörarens | bestämd form genitiv |
Plural | |
välgörare | obestämd form |
välgörares | obestämd form genitiv |
välgörarna | bestämd form |
välgörarnas | bestämd form genitiv |