publicerad: 2015
vänta
vänta
verb
~de ~t 1 avvakta: vänta 10 minuter; vänta på bussen2 förutse, förvänta: jag väntade inte att ni skulle komma så snart – I sammansättn. vänt-, vänte-.
Finita former | |
---|---|
väntar | presens aktiv |
väntas | presens passiv |
väntade | preteritum aktiv |
väntades | preteritum passiv |
vänta | imperativ aktiv |
Infinita former | |
att vänta | infinitiv aktiv |
att väntas | infinitiv passiv |
har/hade väntat | supinum aktiv |
har/hade väntats | supinum passiv |
Presens particip | |
väntande | |
Perfekt particip | |
en väntad + substantiv | |
ett väntat + substantiv | |
den/det/de väntade + substantiv |
vänta in
• bussen väntar in el. inväntar tågetInfinita former att vänta in infinitiv aktiv Presens particip inväntande Perfekt particip en inväntad + substantiv ett inväntat + substantiv den/det/de inväntade + substantiv
vänta sig
• förutse, förväntaOrdform(er) vänta sig