publicerad: 2015
värnpliktsvägrare
värn·plikts|vägr·are
substantiv
~n; pl. ~, best. pl. ‑vägrarna värnplikt vägrare
Singular | |
---|---|
en värnpliktsvägrare | obestämd form |
en värnpliktsvägrares | obestämd form genitiv |
värnpliktsvägraren | bestämd form |
värnpliktsvägrarens | bestämd form genitiv |
Plural | |
värnpliktsvägrare | obestämd form |
värnpliktsvägrares | obestämd form genitiv |
värnpliktsvägrarna | bestämd form |
värnpliktsvägrarnas | bestämd form genitiv |