vågavåga
verb
~de ~t 1 ha modet att: han vågade inte protestera2 riskera, äventyra: våga livet för ngn3 göra vågig: våga håret| Finita former |
|---|
| vågar | presens aktiv |
| vågas | presens passiv |
| vågade | preteritum aktiv |
| vågades | preteritum passiv |
| våga | imperativ aktiv |
| Infinita former |
|---|
| att våga | infinitiv aktiv |
| att vågas | infinitiv passiv |
| har/hade vågat | supinum aktiv |
| har/hade vågats | supinum passiv |
| Presens particip |
|---|
| vågande |
| Perfekt particip |
|---|
| en vågad + substantiv |
| ett vågat + substantiv |
| den/det/de vågade + substantiv |
våga sig på
• ta risken att göra, våga: våga sig på ett fallskärmshopp| Infinita former |
|---|
| att våga sig på | infinitiv aktiv |
