publicerad: 2015
våldföra
våld|föra
verb
‑förde, ‑fört, pres. ‑för • med våld förgripa sig på
| Finita former | |
|---|---|
| våldför | presens aktiv |
| våldförs (våldföres) | presens passiv |
| våldförde | preteritum aktiv |
| våldfördes | preteritum passiv |
| våldför | imperativ aktiv |
| Infinita former | |
| att våldföra | infinitiv aktiv |
| att våldföras | infinitiv passiv |
| har/hade våldfört | supinum aktiv |
| har/hade våldförts | supinum passiv |
| Presens particip | |
| våldförande | |
| Perfekt particip | |
| en våldförd + substantiv | |
| ett våldfört + substantiv | |
| den/det/de våldförda + substantiv | |
våldföra sig
• våldföra sig på ngn med våld förgripa sig på ngnOrdform(er) våldföra sig


