publicerad: 2015
våldföra
våld|föra
verb
‑förde, ‑fört, pres. ‑för • med våld förgripa sig på
Finita former | |
---|---|
våldför | presens aktiv |
våldförs (våldföres) | presens passiv |
våldförde | preteritum aktiv |
våldfördes | preteritum passiv |
våldför | imperativ aktiv |
Infinita former | |
att våldföra | infinitiv aktiv |
att våldföras | infinitiv passiv |
har/hade våldfört | supinum aktiv |
har/hade våldförts | supinum passiv |
Presens particip | |
våldförande | |
Perfekt particip | |
en våldförd + substantiv | |
ett våldfört + substantiv | |
den/det/de våldförda + substantiv |
våldföra sig
• våldföra sig på ngn med våld förgripa sig på ngnOrdform(er) våldföra sig