publicerad: 2015
vålm
vålm
el. volm
[vål´m]
substantiv
~en ~ar • liten höstack, såte
Singular | |
---|---|
en vålm (en volm) | obestämd form |
en vålms (en volms) | obestämd form genitiv |
vålmen (volmen) | bestämd form |
vålmens (volmens) | bestämd form genitiv |
Plural | |
vålmar (volmar) | obestämd form |
vålmars (volmars) | obestämd form genitiv |
vålmarna (volmarna) | bestämd form |
vålmarnas (volmarnas) | bestämd form genitiv |