publicerad: 2015
vakna
vakna
[va`kna]
verb
~de ~t • bli vaken
| Finita former | |
|---|---|
| vaknar | presens aktiv |
| vaknas | presens passiv |
| vaknade | preteritum aktiv |
| vaknades | preteritum passiv |
| vakna | imperativ aktiv |
| Infinita former | |
| att vakna | infinitiv aktiv |
| att vaknas | infinitiv passiv |
| har/hade vaknat | supinum aktiv |
| har/hade vaknats | supinum passiv |
| Presens particip | |
| vaknande | |
| Perfekt particip | |
| en vaknad + substantiv | |
| ett vaknat + substantiv | |
| den/det/de vaknade + substantiv | |
vakna upp
• vakna; bli medveten om fara: vakna upp el. (sällan) uppvaknaInfinita former att vakna upp infinitiv aktiv Presens particip uppvaknande Perfekt particip en uppvaknad + substantiv ett uppvaknat + substantiv den/det/de uppvaknade + substantiv


