publicerad: 2015
vandringsman
vandr·ings|man
substantiv
~nen; pl. ‑män, best. pl. ‑männen • förr ofta som (relig.) symbol för människan
Singular | |
---|---|
en vandringsman | obestämd form |
en vandringsmans | obestämd form genitiv |
vandringsmannen | bestämd form |
vandringsmannens | bestämd form genitiv |
Plural | |
vandringsmän | obestämd form |
vandringsmäns | obestämd form genitiv |
vandringsmännen | bestämd form |
vandringsmännens | bestämd form genitiv |