publicerad: 2015
vankant
van|kant
substantiv
~en ~er • rundad kant från trädstams yta på sågat virke
| Singular | |
|---|---|
| en vankant | obestämd form |
| en vankants | obestämd form genitiv |
| vankanten | bestämd form |
| vankantens | bestämd form genitiv |
| Plural | |
| vankanter | obestämd form |
| vankanters | obestämd form genitiv |
| vankanterna | bestämd form |
| vankanternas | bestämd form genitiv |


